På kretsschemablad förbinds anslutningar för komponentsymboler eller förbindningssymboler, som står exakt mitt emot varandra horisontellt eller vertikalt, automatiskt. Detta betecknas som Autoconnecting, och de så genererade förbindningslinjerna kallas Autoconnect-linjer. När symboler infogas och flyttas visas en förhandsvisning av autoconnect-linjerna.
Autoconnect-linjerna är först rent grafiska, till den tidpunkt, då förbindningarna genereras. Detta sker automatiskt vid många åtgärder (t.ex. vid öppning av ett blad), men kan också utföras manuellt när som helst. Den enskilda förbindningen kan få data via projektinställningar, av potentialen eller av förbindningsdefinitionspunkten.
Förbindningarnas dragning ritas via Förbindningssymboler som T-stycken eller ledningskors. Då kan förbindningsförgreningarna och ledningskors antingen visas som en enkel punkt eller med målbestämning. I det senare fallet kan förbindningsföljden identifieras direkt. Den fastställs av förbindningssymbolens inre logik (målspårning).
Förbindningar visas på kretsschemat i enlighet med inställda linjedata. Linjedata kan ställas in för projektet, för potentialer eller för enskilda förbindningar.
Källa och mål för förbindningar
Till en förbindning hör alltid en information om, till vad de båda ändarna är anslutna till; detta är förbindningens källa och mål. För fastställandet av källa och mål jämförs postbeteckningarna för de anslutna funktionerna som standard. För jämförelsen används sorteringen av strukturbeteckningarna i strukturbeteckningsredigeringen, den "mindre" postbeteckningen blir källan. Dessutom beaktas även ej placerade förbindningar. Om det finns flera förbindningar mellan två funktioner, då är en funktion för alla förbindningar alltid källan och den andra funktionen för alla förbindningar alltid målet.
Exempel: En "mindre" postbeteckning vid samma strukturbeteckning betyder ett mindre tal som räknare / anslutningsbeteckning (t.ex. EB3+ET4-X1:2 < EB3+ET4-X1:5) eller en sökbokstav, som står före den andra sökbokstaven i alfabetet (t.ex. EB3+ET4-K1:2 < EB3+ET4-X1:2).
Vid olika strukturbeteckning är beteckningens position i strukturbeteckningsredigeringen avgörande. Här betyder en "mindre" beteckning en högre position i motsvarande tabell. På så sätt har beteckningen för montageplaceringen ET1 placerats före beteckningen ET3 som standard. Därmed är t.ex. EB3+ET1-X1:10 källan och EB3+ET3-X1:4 målet för en förbindning.
Anvisningar:
- Via förbindningsdefinitionspunkten kan förbindningens riktning vändas för enskilda förbindningar (allså byta källa och mål). Förbindningssymboler (t.ex. vinklar, T-stycken) är inga mål. Skärmar placeras ofta endast enbladigt, då är själva skärmen målet.
- Via inställningen Fastställ källa och mål för förbindningar från placeringen (finns under menypunkterna Optioner > Inställningar > Projekt > "Projektnamn" > Förbindningar > Allmänt) kan du bestämma att källa och mål för förbindningarna inte fastställs via postbeteckningen, utan via de anslutna funktionernas grafiska position. Detta motsvarar beteendet i EPLAN före versionen 1.9 SP 1. Kabelförbindningar påverkas inte av denna inställning.
Se också
Fastställ förbindningsegenskaper via förbindningsdefinitionspunkter