Du har öppnat ett projekt. Optioner > Inställningar > Projekt > "Projektnamn" > Dragna förbindningar > Allmänt. Välj registerkortet Dragning.
I detta registerkort definieras inställningarna som påverkar längdberäkningen. Dessutom fastställer du gränserna för visningen av kabelkanalernas fyllnadsgrad.
Följande dialogelement är tillgängliga:
Toleransavståndet för kabelkanaler definierar vilka luckor mellan kabelkanalerna som kan hoppas över vid definitionen av förbindningsnätet. Standardvärdet är 5 mm.
Den extra längden för kablagehål beaktas vid längdberäkningen av en förbindning. Denna längd adderas till en förbindning som går genom ett kablagehål. Standardvärdet är 2 mm.
Ta hänsyn till den minimala bockningsradien vid längdberäkningen:
Om denna kryssruta är aktiv inkluderas artikelegenskapen "Minimal bockningsradie", som har definierats för trådar, kablar och förbindningar, vid beräkningen av längden på dragna förbindningar. Per 90°-brytning på dragningssträckan beräknas en ländreducering och dras av från den fastställda totallängden.
Om ingen minimal bockningsradie har matats in för förbindningens artikel beaktas inte detta vid längdbestämningen.
Kabelkanalernas fyllnadsgrad visas med en färgmarkering. Tre tillstånd skiljs då åt:
- Röd: Kanalen / förbindningssträckan gäller som full.
- Gul: Fyllnadsgraden ligger under fyllnadsgradsgränsen, men över varningsgränsen.
- Grön: Fyllnadsgraden ligger under varningsgränsen.
I fälten Fyllnadsgradsgräns och Varning vid fastställer du dessa gränser. Uppgifterna är i procent.
Fyllnadsgradsgränsen är 80% och varningsgränsen är 70% som standard.
Hänvisning:
Om förbindningar dras mellan artikelplaceringar, som inte har någon anslutningsbild, med inställningen Efter anslutningsposition (automatisk) kan resultatet bli för långa trådar som vid en senare anslutning måste placeras i en slinga i kabelkanalen. Beräkningen av fyllnadsgraden kan i detta fall inte visa den faktiska fyllnadsgraden för en kabelkanal vid projekteringen.
Diagonalt förbindningsförlopp fr.o.m. förbindningstvärsnitt:
Denna inställning gäller endast för elektrotekniska, dragna förbindningar som dras i ett förbindningsnät.
Formen på en dragen förbindning från anslutningen för en post i ett förbindningsnät är alltid rätvinklig. Det betyder att förbindningen först dras rätvinkligt i lagret, som kabelkanalen monteras i, för att sedan böja av in i kabelkanalen. Om ingen minimal bockningsradie har definierats för förbindningens artikel genereras de dragna förbindningarna utan längdkorrigering vid den rätvinkliga bockningen.
Förbindningar med stort tvärsnitt eller stor diameter kan dock inte dras med denna form och rätvinkligt i en kabelkanal utan problem, eftersom bockningsradien som ska beaktas i regel inte längre kan hållas, utrymmesbehovet för denna typ av dragning inte uppfylls och arbetet för den mekaniska bockningen blir för komplicerat. Därför kan en annan, ej rätvinklig form användas för dragna förbindningar med stort tvärsnitt.
Med denna inställning fastställs fr.o.m. vilket förbindningstvärsnitt en dragen förbindning inte längre ska vara rätvinklig, utan ska gå in diagonalt i förbindningsnätet. Därmed undviks bockningsställen och det är möjligt att även dra förbindningar med större tvärsnitt utan hänsyn till bockningsradien.
Förbindningslängd om anslutningsbild inte finns:
Denna inställning bestämmer metoden som längden på en dragen förbindning beräknas med, om de aktuella artiklarna inte har en tilldelad anslutningsbild eller om ingen lokal anslutningsbild har definierats för de aktuella artikelplaceringarna.
- Efter anslutningsposition (automatisk): Vid denna beräkningsmetod utgår man från en fast definierad anslutningsriktning och en fast definierad, geometrisk position på anslutningen beroende på anslutningsbeteckningen (jämn, ojämn eller alfanumerisk). Ett säkerhetstillägg adderas till den fastställda förbindningslängden.
Fördel: Även utan anslutningsbild kan en tillräckligt dimensionerad, dragen förbindning beräknas snabbt och tillförlitligt.
Nackdel: Beräkningens resultat kan bli för långa trådar som antingen måste kortas av manuellt eller måste placeras i en slinga i kabelkanalen vid tillverkningen. - Efter maximal dragningssträcka: Vid denna beräkningsmetod övertas de förinställda värdena för anslutningsriktning och geometrisk position för anslutningar med ojämna och jämna eller alfanumeriska anslutningsbeteckningar från beräkningsmetoden Efter anslutningsposition (automatisk). Dessutom beräknas flera dragningssträckor och jämförs med varandra, som är resultatet av det alternativa hänsynstagandet av anslutningsriktningarna "Uppåt" och "Nedåt" för förbindningens källa och mål. Det största värdet som fastställs vid denna jämförelse övertas som längd för den dragna förbindningen och matas in för den dragna förbindningen.
Fördel: Även utan anslutningsbild kan en dragen förbindning beräknas, som är bättre anpassad till förhållandena vid planeringen. Överlängder och därmed nödvändiga, manuella efterredigeringar reduceras betydligt eller undviks i stort sett.
Nackdel: På grund av den utökade beräkningen förlängs tiden för dragningen av förbindningarna.
Dragningstyp i dragningsområdet:
En förbindning kan antingen dras diagonalt eller rätvinkligt inom ett dragningsområde (från ingångspunkten i dragningsområdet till utgångspunkten ur dragningsområdet).
- Diagonal dragning: Detta är standardinställningen. Förbindningen dras diagonalt den kortast möjliga sträckan mellan ingångspunkten och utgångspunkten.
- Rätvinklig dragning: Förbindningen dras rätvinkligt mellan ingångspunkten och utgångspunkten. Den dragna förbindningen som uppstår är längre än den diagonala, men möjliggör att en överskådligare montering kan förberedas och genomföras.
Kontextmenyn gör - beroende på fälttyp (datum, hela tal, flerspråkig ...) - följande menypunkter tillgängliga:
- Kontextmenypunkter för visning av tabeller
- Kontextmenypunkter för redigering av värden
- Kontextmenypunkter för flerspråkiga texter
Se också