I EPLAN har du möjlighet att skapa flera uppsättningar anslutningsbeteckningar och -beskrivningar. Dessa kan importeras och exporteras. Vid export sparas anslutningsbeteckningarna och -beskrivningarna funktionsdefinitionsrelaterat, och vid import tilldelas de funktionsdefinitionerna igen.
Logikinformationen står i samma fil som själva funktionsdefinitionerna. Den föreskrivs av EPLAN Software & Service och kan inte ändras. Dock kan du skapa motsvarande symbolmakron för särskilda logikinställningar.
Anslutningsbeteckningar
För varje anslutning för en funktionsdefinition kan du definiera upp till tio förslag för anslutningsbeteckningar. Dessa data sparas på den enskilda funktionsdefinitionen. Anslutningsbeteckningen är identifierande för anslutningen.
När en funktion skapas anges anslutningsbeteckningarna med anslutningsbeteckningen "1". I dialogen Anslutningslogik kan du ändra anslutningsbeteckningarna. Antingen väljer du en post på drop-down-listan, eller matar du in en egen anslutningsbeteckning. Anslutningsbeteckningen matas alltid in fast i funktionen och referentiellt.
Exempel:Du genererar en funktion med funktionsdefinitionen "Slutkontakt". Enligt standard är anslutningsbeteckningarna förinställda på 1,2. De uppsättningar anslutningsbeteckningar som du har definierat visas i en drop-down-lista, t.ex. 13, 14, eller 23, 24, eller 33, 34. Från detta väljer du en uppsättning, t.ex. 23, 24. Listan med uppsättningen anslutningsbeteckningar sparas i funktionsdefinitionen, medan de valda anslutningsbeteckningarna (i detta fall 23, 24) sparas i funktionen.
För varje anslutning för en funktionsdefinition kan du definiera upp till tio förslag för anslutningsbeskrivningar. Dessa data sparas på den enskilda funktionsdefinitionen. Anslutningsbeskrivningen är en extra, ej identifierande inmatning.
Funktioner med variabelt anslutningsantal
Det finns funktionsdefinitioner för ett fastställt antal anslutningar, och sådana för ett variabelt antal. Vid dessa är anslutningens antal angivet som "n". Den sista anslutningen behandlas separat, om anslutningsnummer "z" matats in.
Om du väljer en funktionsdefinition, för vilken antalet anslutningar är "n", rättar sig antalet anslutningar för funktionen efter den använda symbolen. Om anslutningen "z" finns i funktionsdefinitionen, tilldelas dess data (logik, ...) funktionens sista anslutning. Alla andra anslutningar får datan från anslutning "n". Vid ej placerade funktioner (utan symbol), t.ex. i postnavigatorn, måste du mata in antalet anslutningar själv.
De variabla funktionerna används i de fall, då ingen annan passande funktion finns. Logikinformationer som potentialöverföring och målspårning måste du i detta fall mata in själv. Dessa kan inte fördefinieras, eftersom antalet anslutningar inte var känt. Det finns variabla funktioner i varje kategori, så att önskat rapportförhållande alltid kan uppnås.
Funktionsdefinitioner för enpolig visning
Det finns speciella funktionsdefinitioner för enpolig visning. Även för de variabla funktionsdefinitionerna finns det enpoliga funktionsdefinitioner.
För plintar och kontaktdon finns det inga speciella enpoliga funktionsdefinitioner. Här används normala plintar och kontaktdon, som sedan utvärderas motsvarande.
Se också
Egna anslutningsbeteckningar och sökbokstäver
Skapa egna anslutningsbeteckningar och -beskrivningar
Exportera egna uppsättningar sökbokstäver, anslutningsbeteckningar och -beskrivningar
Importera egna uppsättningar sökbokstäver, anslutningsbeteckningar och -beskrivningar