Symboler har en grafik, anslutningar och platshållare (med formatering och position) för postbeteckningar, anslutningsbeteckning, anslutningsbeskrivning, korsreferens och ytterligare egenskaper. Symbolens logik sparas då i funktionsdefinitionen, symbolen hänvisar till denna.
Följande symbolegenskaper är identifierande:
- Symbolnummer: Symbolnumret bestämmer symbolens position inom symbolbiblioteket. Detta nummer används endast för interna, rapportspecifika ändamål och är entydigt för motsvarande symbolbibliotek. Symbolerna refereras internt via symbolnumret.
- Symbolnamn: Symbolnamnet, som bör börja på postens sökbokstav, möjliggör en enkel identifiering av symbolerna och kan dessutom användas som sökkriterium vid symbolvalet.
- Anslutningsbeteckning: Anslutningsbeteckningen är det fortlöpande anslutningsnumret för symbolen. Därmed kan varje anslutning identifieras entydigt. Anslutningarnas logiska data finns då i funktionsdefinitionen. Om alltså t.ex. en växlare skapas, då har de tre anslutningarna numren "1", "2" och "3". Motsvarande logikdata för funktionen och för anslutningarna har sparats under "Växlare" i funktionsdefinitionens tilldelningstabell. Via standardsymbolen kan man se, vilken anslutning som är växlarens "Rot".
- Anslutningsbeskrivning: Anslutningsbeskrivningen är inte lämplig för identifiering av symbolen, eftersom den endast innehåller en extra beskrivning. Den kan därför förekomma flera gånger.
Se också