T-stycken används, för att förgrena automatiskt genererade förbindningslinjer. Det finns T-stycken för fyra olika riktningar. För varje riktning finns det också fyra varianter. Dessa varianter bestämmer förbindningens dragning.

Varje T-stycke har tre anslutningspunkter. Punkten utan benämning visar varifrån förbindningen kommer. De med "1" och "2" betecknade punkterna anger målens ordningsföljd.

I dialogen T-stycke <Riktning> anges det första målet med den raka linjen och det andra målet med den sneda linjen.

	T-stycke under
	T-stycke över
	T-stycke höger
	T-stycke vänster

Ledningskors är så att säga två fast med varandra förbundna T-stycken. I EPLAN finns det två grundtyper av ledningskors, som skiljer sig via sökriktningarna "lodrätt" och "vågrätt". Beroende på de olika målen skapas två varianter för varje sökriktning. Med dessa varianter anges sätten för målspårningen entydigt vid rapporterna.

I varje ledningskors finns tre förbindningsriktningar. Två ändar som ligger mitt emot varandra är direkt förbundna (rak linje), och leder till det första målet. De andra båda ändarna (sned linje) leder till det andra målet.

Överkopplingar används, för att elektriskt förbinda en plint med en eller flera intilliggande plintar (potentialfördelning). I elektrotekniken används metallbryggor eller korskopplare för detta.

I varje överkoppling finns tre förbindningsriktningar. Varje överkoppling har då fyra anslutningspunkter. De med "1", "2" och "3" betecknade punkterna anger målens ordningsföljd. Den fjärde punkten (utan benämning) visar överkopplingens gemensamma förbindningspunkt. Det första målet är alltid mitt emot. Det andra målet är alltid rätvinkligt till vänster eller rätvinkligt upptill. Det tredje målet är alltid rätvinkligt till höger eller rätvinkligt nedtill.